Någonstans där gick gränsen.
Att stå där med någon annans frukostrester och sitt eget odruckna kaffe, som dessutom saknade mjölk, det var för mycket. Kärlekens rosa flor lyftes från Mias ögon. Anders var inte gulligt otvungen. Han var slarvig och lat. Att de inte grälade var inte för att de var så goda vänner utan därför att hon lät honom. Lät honom välja film, lät honom slippa diska, lät honom göra … så här.
För ett ögonblick kände hon verklig avsmak, ville bara packa och gå. Fastän det var hennes lägenhet. Sedan tvekade hon. Hon älskade ju Anders. Visst gjorde hon? Men han måste ändra sig, så här kunde det inte gå till. Hon måste tydligt markera att det var dags för honom att växa upp, att det verkligen var på tiden.
Hon skulle minsann inte plocka undan efter honom. Tappert satte hon sig ner vid det smuliga köksbordet (hon hatade smulor), tappert drack hon sitt äckliga mjölklösa kaffe, ställde sin kopp ursköljd i diskhon och lämnade hans elände där det stod.
Där skulle det få stå hela dagen. Rätt åt honom.
Där skulle det få stå hela dagen, medan hon jobbade. Där skulle det få stå och äckla ner hela hennes kök. Det var nödvändigt. Hon måste vara tydlig.
japp precis som jag skrev i förra kommentaren borde ha läst din text från idag innan ser jag
SvaraRaderaTyvärr tror jag det är svårt att få sådana personer att rycka upp sig någon längre tid. Kanske måste hon fundera på att ändra sitt liv ist för att försöka ändra någon annans via ett egentligen otydligt beteende.
SvaraRaderaÄr rädd för att kaffekoppen inte är tillräckligt tydlig i detta fallet. Bra skrivet.
SvaraRaderaTyvärr tror jag att den där koppen inte stod länge odiskad.
SvaraRaderaDet är så det brukar bli om det är sådär snett.
Precis som Foxy menar, man ska nog inte ge sig på att ändra någon annan.
Sen skulle han nog aldrig se koppen. Kanske skulle han plocka upp den skölja ur den dricka vatten och ställa tillbaks den på bordet. Då skulle du få en fin ring på bordet också :)
Håller med Foxy och Disco idag. Tyvärr är det svårt att ändra på en sådan här snubbe...jag vet för min syster har försökt ändra sin lata kille i massor av år utan att ens få honom att försöka ändra sig.
SvaraRaderaBra skrivet.
Angående din kommentar vill jag bara säga att jag blir frustrerad när kvinnor och män klagar på att de är barnlediga. Herregud, fattar de inte vilken lyx det är vi har här i landet.
Bra!!! Tyckte om din text som så tydligt satte strålkastaren på ett vanligt problem!!!
SvaraRadera