Tema: Att famla

Allen reste sig ur stolen för att fylla på sin kopp med mera naffe. Han såg att det blinkade på kontrollpanel två; det betydde anrop.

Han traskade över till panelen och satte på högtalaren.

”DX3 Petunia, det här är kontrollen på station Gibnes FN. Ni har lämnat er anloppskurs. Jag upprepar, ni har lämnat er anloppskurs. Svara.”

”Gibnes FN, det här är DX3 Petunia, vadå lämnat vår anloppskurs? Vi följer koordinaterna ni skickade över.”

”Negativt, ni har slutat justera och befinner er på kollisionskurs med oss.”

Vad i helvete?

Allen slog upp den egna kursen på närmaste skärm. Det var sant. Hur var det möjligt? Han sökte efter en rapport från autopiloten men det enda han fick upp var en liten skylt med ”ur funktion”.

Ur funktion?

Paniken närmade sig.

”DX3 Petunia, det här är Gibnes FN, kan n i åtgärda kursen? Svara.”

Vänta, vänta, vänta … Allen försökte samla tankarna. Gå över till manuell styrning? Han kunde inte be skeppsdatorn docka, den skulle bara skicka uppgiften vidare till ”rätt” autopilot och den var ju sönder. Skitsystem.

Han kunde förstås försöka laga autopiloten. Hur sannolikt var det att det skulle gå att göra fort nog när han inte ens visste vad felet var?

Han måste välja. Han valde manuell styrning.

”Vi går över till manuellt”, sade han högt, satte sig ner i pilotens stol och slog av autostyrningen.

Omedelbart dök det upp en liten ruta på skärmen.

”Driftstörning. Driftstörning åtgärdas.”

Ett lågt susande hördes när fläktsystemet stängdes av och en sekund senare försvann belysningen, utom det svaga ljuset från skärmar och instrument.

Det började gå upp för Allen att han mycket väl kunde dö här.