torsdag 8 juli 2010

Tema: Storslaget.

Åskan går över älven. Lika bra att tända fotogenlampan och planera en kall middag, snart finns det ingen el.
Stora ficklampan plockas fram och det kontrolleras att den har batterier som fungerar.
Barnen vet vad som väntar, plockar fram brädspel som inte kräver så mycket ljus, går på toaletten en extra gång för att slippa göra det i mörker lite senare. Pappan brer smörgåsar, noga bevakad av den hoppfulla hunden. Mamman blandar saft och fyller på fruktskålen. Det är bra om man låter kyl och frys vara tills strömmen är tillbaka, ibland är den borta länge.

Det dundrar där ute. Lamporna blinkar till, så blir det mörkt och alldeles tyst i huset. Vind, åska och regn hörs tydligare nu utan musiken, teven och surret från alla apparaterna. Plötsligt känns ovädret så nära inpå.

De samlas runt bordet med hunden vid fötterna. Det dämpade ljuset från fotogenlampan gör det precis nätt och jämnt möjligt att spela Monopol. Minsta barnet får sitta i mammas knä och spela så att alla får plats.

Det är tryggt att sitta tätt tillsammans när åskan dånar som värst, när blixtarna slår så det blir fosforvitt inne i köket. Stormen är så stor där ute och människorna härinne är så små.

3 kommentarer:

  1. Maffigt!
    När jag var liten hade vi ett stort fönster som vätte åt hållet där blixtarna flaschade över himlen.

    SvaraRadera
  2. Mjukt skrivet om hårt väder. Älskade den naturbetraktande slutmeningen.

    SvaraRadera
  3. Levande beskrivet, känns som jag är med där vid köksbordet.

    SvaraRadera