Tema: Elegans

Skriftrummet andades allvar med sin doft av papyrus, elfenben, tusch och lack. Väggarna var så gott som täckta av mörka trähyllor och på dessa stod ställ efter ställ med papyrusrullar. Några få ställ var förgyllda eller hade förgyllda kanter, de flesta var bara enkla trä- eller benställ, ljusa och mörka om vartannat.

Mitt i rummet stod sedan ett bastant träbord av något mörkrött träslag, kanske körsbär. Det var så blankpolerat att man kunde spegla sig i det. Även bordet var befriat från prydnader och dekor, två enkla oljelampor, ett skriftställ och ett skinnunderlägg var det enda som stod på det.

Utöver detta fanns det två stolar, en på vardera sidan om bordet. Även stolarna var enkla och av det vanliga shemitiska snittet; egentligen en pall med en rak ryggskiva, ingen kudde, inga armstöd.

På andra sidan bordet stod Överdomare Ren-Hotep. Här, i det här rummet som var gjort för viktiga beslut och stora tankar, såg han inte längre trist och alldaglig ut. Härinne, där livsfrågor avgjordes och ett streck med tuschpenseln kunde betyda slutet på ett människoliv, såg han med ens värdig ut, ståtlig i sin brist på smink och smycken, rakryggad och skarpögd.

Med en gest visade han att Maiziqqa kunde slå sig ner.