Tema: Fisk

Verkligheten överträffar alltid dikten.

En gång för mycket länge sedan skrev jag en bilderbok om två ungar som reste till finska Pello för att hälsa på den ena ungens mormor.

Det ena barnet, det med mormodern, hade med sig en stor gummispindel som hennes mamma absolut förbjudit henne att ta med. Hon smugglade med honom ändå, i matsäcken.

Jag tror att det i min bok var så att spindeln låg mellan korvsmörgåsarna och de med ost.

I verkligheten var det skinkost på den ena högen med mackor. På resten var det ostskivor och någon grönsak, paprika kanske.

Verklighetens resa skedde någon gång precis i början av åttiotalet. Det är väl därför jag inte längre minns detaljerna så noga.

Om nu smörgåsarna inte var exakt de samma så var själva historien inte ens överdriven. Alla de tokigheter som följde gummispindeln i spåren skedde faktiskt även i den riktiga världen och inte bara i min bok.

Så kom boken ut (på dåvarande Carlsen förlag) och jag fick min första recension i ett fint linnekuvert från förlaget.

”Det är trist att barnen får skäll hela tiden”, stod det. Då skulle kritikern ha vetat hur mycket skäll vi fick i verkligheten (alla svordomarna var bortplockade ur boken). ”Så ensidig är knappast vuxenvärlden.”

”Och mormodern är inte realistisk. En modern mormor har inte långkjol och vedspis, en modern mormor har mysbyxor och sportcykel.”

Det var när jag läste den raden som jag insåg att ”realistisk” är ett mycket töjbart begrepp. Min bästa kompis mormor fanns alltså inte i sinnevärlden? Hon fick inte vara en trevlig finsk bullbakande gumma, nej, hon måste dricka Gatorade och cykla sportcykel till sitt nästa yogapass.

Vad har då detta med fisk att göra?

När jag var barn hade vi en abborre i badkaret i ett halvår. Han hette Boris och flexade ryggfenan när man pratade med honom. Försök få in det i en bok utan att någon kallar det orealistiskt.