Tema: Panik

Maiziqqa hade svårt att sova. Allt i det här landet var obekvämt. Det var hett. Det fanns inga riktiga sängar, inga kuddar, istället en hård, smal bänk med en tunn matta på och ett nackstöd att ha under huvudet. Ville shemiterna lida? Maten var näst intill oätlig dessutom, kryddad till förbannelse och torr. Det enda som var gott var den syrade mjölken. Och vinet. Det var inget större fel på vinet. Hon hade druckit lite mer än hon var van, hemma späddes flickornas vin ut så mycket att man kunde se en pärla på botten av bägaren.

Hon vred sig av och an men inget kunde göra det hårda underlaget bekvämt för någon som var van vid mjuka kuddar och bolster.

Nu prasslade något på golvet också. Hon stelnade. Där var det igen, ett tydligt hasande, prasslande ljud. De hade väl inte möss här?

Maiziqqa satte sig upp och försökte se orsaken till ljudet. Rummet var mörkt, men en liten gnutta nattljus föll in genom det i hennes tycke alldeles för smala fönstret. Där, där såg hon något. Något kom krypande ut ur det kompakta mörkret.

Orm! Det var en orm!

Maiziqqa flög upp, ställde sig på bädden.

Ormen ringlade in under henne. Hon skrek i ren panik, kastade sig mot dörren, sprang ut i korridoren utan en tanke på sin nakenhet.

Från alla håll kom människor springande. Hennes far, blek och alarmerad, skrämda slavar, ädlingar, hustjänare, kvinnor. Någon, hon visste inte riktigt vem, svepte en stor sjal om henne.

”Det var en orm, en giftorm, en orm i mitt rum, någon försöker mörda mig” hickade hon.