Tema: Etikett

Stämningen blev med ens väldigt allvarlig.

Hennes far höll beskyddande armarna om henne där de stod omgivna av människor de inte kände. Armarna darrade något och Maiziqqa förstod att fadern var antingen rädd eller rasande. Hennes hjärta slog hastigt, hastigt och det enda hon kunde tänka på var ormen, och det här avskyvärda landet där någon just hade försökt döda henne. Varför? Vad hade hon gjort någon för ont? Var det bara för att hon var utlänning?

En äldre shemit hade fått tag i en stav någonstans ifrån och gick in på Maiziqqas rum. Efter bara något ögonblick kom han ut igen med ett stort leende över hela ansiktet. Han höll upp sin högra hand. Den höll i en randig orm som slingrade sig hit och dit.

Någon började skratta. Skrattet fortplantade sig i hela korridoren, vissa skrek av skratt.

Maiziqqa förstod ingenting. Nu var hon både förvirrad och skrämd. Hennes far höll hårt om henne.

En av shemiterna klev fram och la en hand på faderns axel.

"Ni vet inte", sa han på stapplande nesili, "det där är en mjölkig orm. Husig orm för möss. Ingen mord. Husig orm!" Och så skrattade han.

En tam orm?

Hon hade sprungit ut naken för en tam orm. Och nu skrattade alla åt henne. Maiziqqa skämdes och var rasande på samma gång. Runt henne ekade skrattsalvorna, och i hennes öron skulle de eka långt efter att de hade tystnat.