Ombord på rymdstationen började en varningslampa blinka på Hazzie Tassins kontrollbord. Hon slog upp larmförklaringen på sin skärm och insåg omedelbart allvaret.
DX3 Petunia, ett fraktskepp i viktklass tolv, var på väg rakt mot dem. Av siffrorna att döma hade hon varit på väg att docka och hon var mycket riktigt klarerad för dockport två. Sedan hade något gått fel för nu låg mastodontskeppet och gled fram mot dem i en uppenbar kollisionskurs.
Hon slängde en blick på automatanropen, kommunikationen mellan deras dator och skeppets. Allt såg ut som det skulle de första fem anropen men sedan hade DX3 Petunia slutat svara.
Nu gällde det att snabbt få kontakt med personalen ombord på fraktskeppet. Det rörde sig om kanske tjugo minuter, sedan skulle det vara för sent att räta upp kursen och katastrofen skulle vara ett faktum. Hazzie kände hur kallsvetten bröt ut och fick hennes gråa arbetsuniform att klibba mot kroppen.
”DX3 Petunia, det här är kontrollen på station Gibnes FN. Ni har lämnat er anloppskurs. Jag upprepar, ni har lämnat er anloppskurs. Svara.”
Jag ser en scen från Månbas Alpha framför mig och ler igenkännande.
SvaraRaderaBra skrivet
Spännande.
SvaraRaderaja bra skrivet och målande. Hackade upp mig i andra stycket. Men vet inte varför tror du är bättre på sånt.
SvaraRaderaSpännande
Kort beskrivning av begynnande panik.
Verkligen spännande, jag fångades direkt och engageras i texten.
SvaraRadera