Min pappa var visserligen inte särskilt händig, men han tillhörde ändå en generation som bar på ett praktiskt arv. Han kunde tillverka sina egna fiskedrag, raka sig med rakkniv, bygga en gärdsgård, ympa äppelträd.
Han kunde också ta en vanlig hasselnöt, borra ett hål i den och med hjälp av en smal pinne och ett snöre förvandla alltsammans till en utomordentligt rolig snurra.
Dessa snurror tillhörde mina käraste leksaker som liten. Oftast dök de upp runt jul. Det var ju då man hade hasselnötter på bordet.
Som vuxen och själv förälder fick jag för mig att återuppfinna denna utsökta leksak. Jag tyckte mig komma ihåg exakt hur den sett ut. Sagt och gjort, materialet samlades ihop och sedan följde ett antal frustrerande timmar. För hur jag än försökte snurrade inte nöten. Jag fick nöja mig med minnet.
Jag kan inte göra mina egna fiskedrag heller, trots att pappa visade mig så många gånger hur man gjorde.
Min generation är inte historielös, som vissa påstår. Men den är fullständigt opraktisk.
Fin betraktelse
SvaraRaderaHåller med marmoria
SvaraRaderaDet har nog blivit så för att vi sällan har blivit tvugna att tillverka egna saker. Allt som vi vill ha går att köpa hyfsat billigt, kanske t.o.m begagnat.
SvaraRaderaMin pappa är händig som attan och kan det mesta. Som tur är verkar jag också ligga åt det hållet och tillverkar själv det jag behöver om det inte finns.
din puff fick mej att tänka på träsnurror som pappa( tror jag) svarvade o dom fanns även i plåt. Tänk då hur opraktisk nästa generation blir. Jag vill lära framförallt mina flickbarnbarn vikten av att kunna baka, gärna koka sylt, sätta blomskott osv.
SvaraRaderaBara två aspekter; Pinnen måste förstås träffa nötens masscentrum, och det ganska exakt. Pinnen bör vara tunn för att ge bra varvtal, en rund tandpetare borde vara idealet.
SvaraRaderaTuta å kör!!