Tema: Något att fira

Artighet blir snabbt ett tvång när gästen inte är en vän eller släkting utan en politisk gäst, som till exempel en ambassadör.

Det var Ren-Hotep plågsamt medveten om där han satt och försökte hämta sig. För någon minut sedan hade han njutit av sin frukost, ostfyllda vaktelägg, saltad fisk och youghurt med honung och nötter, och ännu mer hade han njutit av tanken på att gästerna strax skulle åka.

Han hade många dokument att gå igenom med sin skrivare, en del privata, andra anknutna till hans domarämbete, men först hade han tänkt unna sig några lediga timmar. En promenad. Kanske en poesiuppläsning. Ett svalt bad. En ordentlig massage. En stunds vila i trädgården. Bara för att fira att hans hem inte längre var invaderat av konstiga utlänningar.

Han såg verkligen fram emot det. Då meddelade den otäcka ambassadören att de ”behövde vila upp sig” och inte alls skulle åka. Dottern var ”skakad” efter ormincidenten.

Överdomaren tyckte att flickan möjligen såg lite trött ut men inte rimligen för medtagen för att sitta på en nilbåt.

Det kunde han dock inte säga. Mot politiska gäster måste man alltid vara artig.