Läppstiftsmärken. De hade skrattat åt de där rosa fläckarna, det var ju en sådan kliché, läppstift på kragen. Allvarligt - läppstift på kragen? Visserligen hade han ingen vettig förklaring men det spelade ingen roll, det var bara att skratta åt det. Hur kunde någon tro att lite rosa betydde någonting?
Men det var innan Bodil började märka allt det andra.
Vem var den andra kvinnan? Bodil gick över bekantskapskretsen med luskam, granskade hans arbetskamrater, gick så långt som till att snegla på kassörskorna på ICA. Vissa gick att utesluta, andra verkade bara inte så sannolika.
Vad återstod? Att fråga Micke rakt på sak hur det förhöll sig. Vem det var han svek henne med.
Gång på gång bestämde hon sig för att konfrontera honom men när det kom till kritan hade hon inte mod nog. Tänk om hon hade fel ... trots allt, tänk om hon hade fel.
Sena kvällar, läppstift, fåfäng, tankspridd. Oengagerad i henne.
Varenda dag en enda lång osäkerhet.
Åh jag hatar otrohet och känner så väl igen frågorna man ställer sig själv. Ställ honom mot väggen och fråga rätt ut. Plåga inte henne längre.
SvaraRaderaJag hör Spöket Labans lillasysters argskrik inuti mig när jag läser texten.
Verkligen dags för henne att dra en slutsats!
SvaraRaderahmm hjärnspöken eller inte bra beskrivet.
SvaraRaderaJobbigt när tankarna kommer
En bra text med mycket djupa tankar! ;-)
SvaraRaderasvårt med osäkerhet
SvaraRaderaFin text. Gillar att den inte var så lång, ändå sa den mycket om hur det kan kännas.
SvaraRaderaTack för din kommentar hos mig. Det är aldrig lätt att hitt tiden för att skriva, men jag har läst så många böcker om skrivandet under denna termin som jag skriver mitt examensarbete att jag har lärt mig att man ska TA sig tid. Lättare sagt än gjort tycker jag.
SvaraRaderaDenna termina varken orkar jag skrivpuffa eller läsa några skrivpuffar, men jag hoppas att den kraft och lust återkommer.
Ha en bra dag/helg