Meningslöst. Packa upp varor och ställa ut varor och märka om varor och le, le, le mot kunder som ändå inte vet var jag heter och som aldrig kommer att komma hit igen. I alla fall känner jag inte igen dem. Utom några stamkunder men vem bryr sig.
Lunch, borde ha tagit med lunchlåda, gjorde inte det, mikrar en rätt som smakar som om den vore grå. Det är den säkert under alla färgämnen. Dricker juice. Tänderna ilar.
Mer jobb, jobb, jobb. Trött. Ont i ryggen. Chefen gnäller vidare. Äntligen tar dagen slut. Måste hem. Laga middag, nej, det är Antons tur, då blir det falukorv och makaroner antagligen men jag slipper stå i köket i alla fall.
Orkar inte. Måste göra likadant imorgon, trött på allt, trött på allt, otroligt många år kvar till pensionen.
Kan inte sluta. Kan inte byta jobb. Lönen, måste ha lönen, ha råd med bilen, ha råd med Pelles hockey, Annas handboll, semester, dör utan semester, måste ha pengar över till vin när helgen kommer.
Måste ha råd. Orkar inte leva om jag inte har råd.
Tragiskt. Välkommen!
SvaraRaderaKänner igen mig...
SvaraRaderaFast nu har jag typ hoppat av ekorrhjulet.
Väl beskrivet.
Usch för ekorrhjul. Bra skrivet.
SvaraRadera"Snabbt" språk i rullande ekorrhjul. Kändes. Hej förresten!
SvaraRaderaJa många går i dina fotspår. Bra tempo i språket.
SvaraRaderabra
Trovärdigt och texttempot är rätt och förstärker känslan av ständigt jagande krav.
SvaraRaderaBra beskrivning av hur tankar kan virra omkring i skallen. Som andra sagt, bra tempo.
SvaraRaderaOch tack för din kommentar till mig. Känns jättebra! Och jag har själv aldrig köpt så dyrt, inte ens min bröllopsklänning (jag gifte mig för andra gången 2004) som skräddarsyddes kostade lika mycket :-D!