”Efter att ha granskat Ditt manus har vi på redaktionen tyvärr beslutat oss för att inte publicera det. Vi önskar Dig lycka till med Ditt vidare författarskap.”
Han stirrade på de förhatliga orden. Åttonde refuseringsbrevet samma månad, hur mycket skulle han behöva tåla? Manuset var bra nog, han visste det, titta bara på all skit som gavs ut, illa skrivna deckare och kändisromaner som hade samma djup som skoluppsatser. Hans manus däremot, det var av kvalité. Han kunde bli en ny Ranelid om bara något förlag ville chansa lite. Våga ge ut något som inte var mainstream.
”Jag blev refuserad igen!”
Hans fru betraktade honom medlidsamt över sina glasögonbågar. ”Så tråkigt.”
”Jag kommer aldrig att bli utgiven! Aldrig!”
”Älskling, alla blir refuserade. Alla. Stephen King trädde upp sina refuseringslappar på …”
”En åtta tums spik, och den blev så full att den ramlade ner från väggen”, fyllde han ilsket i. ”Det säger du varje gång. Men jag blir refuserad nu, och det blir ju inte han!”
Precis!
SvaraRaderaFram för rätten att vara sårad just NU! =)
Välskrivet som vanligt.
Jag ska lägga det där med Stphen King på minnet(hoppas att det är sant!) och ta fram det när jag blir refuserad. (Om jag nu kommer skicka in något någon gång...)
Det gäller att ha hud av järn när man är författare. Att bli refuserad hör till vanligheterna och många av de stora har blivit det ett antal gånger.
SvaraRaderaDå hoppas man att någon lik frun står bakom en med famnen redo för en stor uppmuntrande kram.
Välskrivet och roligt
Ja visst är det skönt med uppmuntran. Men vid motgångar måste man få känna också. Bra beskrivning mycket som händer på lite ord.....
SvaraRaderaKul
SvaraRaderaRefuserad nu är inte kul.Stephen tyckte nog lika!
SvaraRaderaDetta lär vara något som är en (mar)dröm för många skribenter... att komma så långt som till insänt manus=dröm, refusering=mar. Bra innehåll på dagens ord och bra skrivet :) Gillar "anekdoten" om Stephen King.
SvaraRadera