Marie-Jeanne hör inte längre hemma någonstans. Hon är markisens mätress, hans ägodel men ändå inte. Lagen ger honom ingen rätt och ingen skyldighet heller. Han har köpt henne en liten våning, och där bor hon nu som i ett dockskåp. Hon känner inte tjänstefolket och de undviker henne när hon tafatt försöker vara vänlig.
Hon känner ingen i den här stadsdelen. Och sina gamla väninnor kan hon inte umgås med, de är anständiga flickor (och fruar) och vill inte ha med henne att göra. Alla har inte anammat den nya tiden på samma sätt som Marie-Jeannes mor.
Markisen är en otäck främling som missbrukar hennes kropp och gör henne illa. Han har inget intresse av henne som människa tycks det. Inte heller har hon någon lust att veta mer om honom.
De andra mätresserna är äldre än hon. Många har varit gifta tidigare. De är erfarna, driftiga damer som slår sig fram i en hård värld. En del ser på henne med förakt. Någon enstaka kanske tycker synd om henne. Ingen pratar med henne när hon hamnar i deras sällskap. Hon kunde lika gärna vara osynlig.
Det var inte så här Marie-Jeanne trodde att det skulle vara att bli vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar