Marie-Jeanne drar nervöst i ett av sidenbanden. Hennes första riktiga échelle, hela steglivet täckt av vackra laxrosa rosenrosetter. Insidan av klänningen kliar och hon har svårt att stå still.
”Sådärja! Bien!” Modern är nu nöjd med den eleganta håruppsättningen, har själv satt dit den sista touchen. Hon kliver ner från pallen och går runt för att beskåda sitt verk.
”Pilla inte, Jeanne!” Snabb som en ödla slår modern henne över fingrarna. ”Rosetterna blir solkiga. Du vill väl inte se lantlig ut? Du måste göra ett gott intryck om du ska väcka markisens intresse.”
Om jag inte vill väcka hans intresse då, tänker Marie-Jeanne. Hon skulle aldrig våga säga det.
Känns som en bra början på en bok eller novell, ett litet för abrupt slut. (Äktenskap uppgjorda av föräldrar är vämjeligt, om det nu inte blir så förstås att Marie.Jeanne faktiskt blir kär ;-)).
SvaraRaderaBra text med flera bottnar i ett enkelt skeende.
SvaraRaderaHåller med Ethel, och tycker det verkar vara lite för kort för att jag skall få grepp om Marie Jeanne
SvaraRadera